Fältöversten, Karlaplan
Fältöversten, entré mot sydväst. Fem huskroppar med 7-8 våningar på en platta. Gatuplan kommersiella lokaler med nedgång till tunnelbana, färdigställt 1973. Fältöversten är den enda av anläggningarna som har bibliotek.
Tidstypisk gångbro över Valhallavägen.
Entré till bostäderna via gångbron. Nedan entré till gallerian. Vy mot nordväst.
Några av huskropparna sedda från Valhallavägen/Värtavägen.
Fasad med logotyp. Valhallavägen/Erik Dahlbergs Allén.
Gallerians mitt med ljusintag.
Ringen Centrum, Skanstull
Ringen Centrum. En rektangulär byggnad byggd runt tre fristående hus, färdigställt 1981. På bottenplan kommersiella lokaler i en galleria med entréer från Götgatan och Ringvägen.
Nedgång till tunnelbana, Ringvägen.
Entré Ringvägen med logotyp.
Entré Götgatan.
Bostadsbebyggelse, vy mot syd.
Interiör; brödbutik, apotek, restauranger.
En kort sekvens från när H&M Ringen öppnar dörrarna en helt vanlig dag 2004.
”Liljeholmstorget”, Liljeholmstorget
Entré till Liljeholmstorgets galleria sedd från Liljeholmstorget, till vänster gata med samma namn. Sammanhängande huskroppar ovan galleria i tre plan. 
Entréer sedda från Liljeholmstorget. Den runda kuren leder ned till källarplanet, den rakt fram till markplanet. I förgrunden det offentliga torgets sittplatser. 
Entré och garagenedfart korsningen Liljeholmstorget (gata) och Nybohovsbacken.
Övre entré, Nybohovsbacken, till höger bostäder tillhörande Liljeholmstorget. 
Interiör med de tre planen organiserade efter ”Fashion”, ”Shopping” och ”Food”. Interiören har en svepande, organisk form som gör det svårt att till en början orientera sig inne i gallerian. Jag tror det kan bero på omfattande användning av 3D program, vilket saknades när de två tidigare exemplen, som jag tar upp, ritades. 
Entré sedd inifrån. Värt att notera hur ordet galleria har försvunnit från alla entréer. Gallerian kapitaliserar alltså namnet på torget utanför som är en offentlig plats, vilket gallerian som sådan inte är. Jag tycker det är en intressant glidning mellan det privata-publika och det offentliga-publika som är två åtskilda storheter. En benämning som har stor betydelse i det lilla.
Det bestående intrycket är den förmenta valfriheten i de anläggningarnas utbud. Det är i princip samma butiker i alla tre, marknadsekonomins inneboende begränsning är tydlig. Under planeringen av Liljeholmstorget menade man att gallerian skulle innehålla en mängd små butiker med specialiserat utbud, så blev naturligtvis inte fallet.
Miljön på Liljeholmstorget, alltså på den offentliga platsen utanför gallerian, är efter stängningsdags en mer eller mindre död plats. Och det är gallerian i sig som skapar denna miljö. Det borde framstå som en självklarhet för inför projektering av framtida gallerior.
Och som vanligt är det här ett diskussionsunderlag, inte en uttömmande analys.
med vänliga hälsningar Tobias Sjödin