Fotografiet har en fascinerande förmåga att vara flera saker samtidigt och är kontextberoende på ett speciellt sätt. För att utveckla resonemanget om arkitekturfotografiet vill jag försöka ge en något mer högupplöst bild om varför det ser ut som det gör och betrakta både den kommersiella respektive konstnärliga delen av genren.

Man kan alltså tala om arkitekturfotografi som i bland är en kommersiell produkt, som kan jämställas med reklam, och ibland som konstnärligt uttryck. I sin kommersiella skepnad är den underkastad principer som tillgång och efterfrågan, tillsammans det något mer invecklade begreppet varumärke. Med varumärke menar jag i det här fallet den enskilde fotografen och relationen till uppdragsgivare och tredje part.

Arkitekturfotografiets statiska estetik är alltså en direkt produkt av dess roll som handelsvara; det visuella uttryck som säljer bäst blir automatiskt det mest dominerande. Det här kan vara en del vara förklaringen till varför kommersiella fotografier av arkitektur är så likriktade.

Om man tittar på den eller eventuellt de fotografer i Sverige som är ledande på denna marknad så är det varumärket en lika viktig del som bildens ”kvalitet” ¹). Uppdragsgivaren/beställaren köper alltså både ett varumärke och en kvalitet och fotografen levererar det som möter beställarens förväntninghorisont, inte speciellt invecklat.

Men varför har just den relationen mellan fotografi och arkitektur då uppstått? Här skulle man eventuellt fundera på om inte det kommersiella arkitekturfotografiet bekräftar arkitekters ofta egna utopiska visualiseringar av projekt. Nu för tiden, 3D renderingar av en evig sommar med ett ljus som lyfter fram arkitekturens form och ytor, de människor som eventuellt finns med är avpersonifierade ²). Ett symmetriskt förhållande där påstående och svar harmonierar. Denna, i första hand ekonomiska, överenskommelse lämnar litet eller inget utrymme till utveckling av estetiken. Trots radikal teknisk utveckling och det stora skiftet från det analoga fotografiet till den digital bilden så ser bilderna i princip ut på samma sätt som för 60 år sedan. Med en allt bättre 3D-teknik blir frågan varför man överhuvudtaget använder sig av fotografi i dessa sammanhang nödvändig. Förmodligen beror det på att vi fortfarande upplever fotografiet som mer verkligt än andra typer av renderingar, oavsett hur hårt redigerat detta än är.

Det konstnärliga närmandet avbildningen av arkitektur fungerar litet annorlunda. Genom att titta på historien så finner man man även här kopplingar till Viktorianska eran, alltså den period då fotografiet som teknik uppfanns/upptäcktes ³).

Där det kommersiella arkitekturfotografiet kan sägas kapitalisera ett utseende menar jag att arkitekturfotografi med ett konstnärligt uppsåt istället exploaterar ett utseende.

Eftersom marknaden för konst ser annorlunda ut, då det oftast saknas en primär uppdragsgivare, befinner sig det konstnärliga arkitekturfotografiet på en spekulativ marknad där man endast kan hoppas på att sälja ett verk eller nå uppskattning på annat sätt⁴). Trots den avgörande skillnaden i ekonomiska förutsättningar och att det ofta saknas uppdragsgivare kan man ju argumentera för att man är fri att ta vilka bilder man vill, men så enkelt är det inte. Denna del av genren lika traditionsbunden som sin kommersiella motpart. Men där den kommersiella arkitekturfotot är amerikanskt så är det konstnärliga dito tyskt. Om man återigen gör en historisk tillbakablick, så finner man rötterna i 1800-tal och det tidiga 1900-talet. Rötterna finns bl.a i en tysk vetenskaplig bildtradition med personer som Ernst Haeckel (teckningar; taxonomi) och Karl Blossfeldt genom August Sander (båda fotografer). Haeckel och Blossfeldt sysselsatte sig främst med att avbilda natur och Sander människor men det finns likheter till arkitekturfotografi i förhållningssätt till det avbildade. Med det menar jag relativt statiska, förment objektiva bilder utan beskrivning av rörelse i bilden.

Bernt och Hilla Becher blev efter andra världskriget de som satte en sorts standard för hur många konstnärer idag närmar sig arkitekturfotografiet. Värt att notera är att mycket av det som tidigare setts som dokumentär fotografi senare har kommit att uppfattas som konst. Det får ses som något unikt för fotografiet som sådant, då få eller inga andra visuellt gestaltande medium är gränsöverskridande på det sättet. På 1990-talet ⁵)  fick det konstnärliga arkitekturfotografiet så sitt breda genombrott med en rad tyska fotografer⁶) och stora högupplösta  fotografier (gärna tagna med 8″x10″ kamera, digitalt manipulerade eller inte) blev en säljbar estetik och produkt på konstmarknaden både i Tyskland och internationellt. Dessa bilder avbildar nästan uteslutande åldrad arkitektur och urbana scenerier i förfall. Varför det förhåller sig är finns det nog lika många svar på som konstnärer men det kan kanske handla om civilisationskritik och eller ett romantiskt/ nostalgiskt förhållningssätt, från en tysk horisont finns historien närvarande på ett specifikt sätt.

Hur ser framtiden ut? Seendet och uppfattningen av bilden är definitivt påverkad av hur vi idag browsar enorma mängder bilder. Vi kommer att ha nya generationer som förhåller sig till bild på ett helt annat sätt och som kan hantera och sortera allt större mängder information. Utvecklingen har gått snabbt, för bara 100 år sedan hade de flesta i Sverige kanske bara sett någon enstaka bild, exempelvis någon på Jesus. Den enskilda bildens ikoniska status kommer att få eller har redan fått, underordnad betydelse till förmån för massan.

En intressant utveckling skedde i det tidiga Sovjetunionen på 1920-talet inom avantgardekonst och fotografi (Alexander Rodchenko mfl) i relation till gestaltning av arkitektur såväl i utställningar som i tryckt media. Rörelsen fick ett tvärt slut i och med Stalin och -30 talets repression. Får återkomma till detta.

Den här texten bygger på minnesnoteringar och sådant som jag funderat på i samband med föreläsningar och kurser i ämnet som jag gjort på KTH-A och egen praktik. Naturligtvis är den både generaliserande och ofullständig men som så mycket annat, är den en process och en diskussion. Arkitektur finns även i andra fotogenrer men är då underkastad rollen som bakgrund eller miljöbeskrivning.

—————————————————–

¹) Med bildens kvalitet menar jag fotografens förmåga att förutom att se till att bilden blir skarp, även att översätta den tredimensionella verklighetens plan, ytor och djup till en tvådimensionell bild. Det brukar skilja sig en del mellan fotografer i det avseendet. Små förflyttningar av kameran (ändring av perspektivet)  och omarrangeringar har stor betydelse för upplevelsen av slutresultatet, bilden.

²) När vi ser på bilder och i verkligheten letar hjärnan i första hand alltid efter ansikten och människoliknande former. Detta kan vara distraherande om syftet är att lyfta fram något helt annat. Därför är de eventuella människor som finns med i den här sortens bilder ofta avpersonifierade och mest till för att ange skala och livsstil.

³) 1839 är det officiella år som fotografiet uppfanns eller om man så vill, upptäcktes. Flera personer ”uppfann” fotografiet oberoende av varandra runt det här året men en teknik som kallades för daguerreotypi efter Louis Daguerre vann och fick störst spridning. Linssystem och camera obscura har varit känt och satt i praktisk användning av konstnärer mycket längre än så. Se gärna David Hockneys dokumentärfilm Secret Knowledge. Hittar men inte den så vill jag rekommendera David Hockney on Photography & Other Matters

⁴) Marknaden för konstfotografi i Sverige är milt sagt liten. Som konstnär kan man sträva efter publicitet/utställningar som i sin tur kan ge stipendier och fler utställningar.

⁵) Värt att notera är att när den kemiska bilden är som tekniskt mest utvecklad sker skiftet till den digitala bilden och det gick snabbt. Naturligtvis har bilder redan innan skiftet scannats in och digitaliserats under flera år men själva inhämtningen hade fram tills dess varit analog. På 00-talet gick den analoga bilden från att vara det enda sättet hämta in bilder på till att bli en exklusiv teknik för ett fåtal specialister och entusiaster. Flera stora tillverkare av fotografiskt material försvann från marknaden.

⁶) Finns en mängd att nämna, men några är Candida Höfer, Hans Christian Schink, Thomas Ruff, Andreas Gursky, Axel Hütte, Thomas Struth, Petra Wunderlich, Laurenz Berges.

Om bilderna: 1, Haglöfs, Järpen på uppdrag av Leif Brodersen. 2, Skolbyggnad, Berlin-Marzhan.