(från början var allt fotografi) Tobias Sjödin, nya arbeten, ID:I Galleri, till och med 8/9 2024. Nils Claesson skriver fint om utställningen på Facebook: ”Filmregissören och fotografen Agnès Varda skrev en gång att film och fotografi förhåller sig till varandra som två syskon som haft incest. En träffsäker bild av en mångbottnad och jobbig relation utan tydliga gränser fylld av lust och skam. Precis lika snårig och hårig är gränslandet
Under året målar jag alla riksdagsledamöter i en undersökning om porträttet som idé och redskap att förmedla bilden och minnet av en person och dennes utseende. Valet av riksdagsledamöter grundar sig i att en stor mängd bilder, tagna till stor del vid samma tillfälle, finns lätt tillgängliga på riksdagens hemsida. En del blir ”lika” den avbildade, andra inte, men alla är min tolkning av deras utseende. Bilderna läggs ut dag
Döende Fujifilm X-pro 1, ett återupplivningsförsök. Kameran som användes för att dokumentera operationen i stop motion dog under inspelningen, så gjorde även patienten. Resultat= 0 fungerande kameror. Stop motion i sin rätta bemärkelse… An attempt to resurrect my dying Fujifilm X-pro 1. The camera used to document the operation in stop motion died suddenly during filming. The patient sadly enough did not survive surgery, resulting in 0 usable cameras. Stop
Varmt välkomna! Besök gärna www.idigalleri.org för mer info
Nils Claesson skriver om min utställning på ID:I galleri ”Med orden:” Vad var det där jag egentligen tyckte mig se och samtidigt uppfattade som så betydelsefullt, att jag bestämde mig för att visa det för dig? ” har Tobias Sjödin monterat (läs det som montage i betydelse filmklippning) en vass utställning på ID:I Galleri. Det är en superfotografisk fotografiutställning satt samman av en konstnär som heter Tobias och som också
Min nya utställning öppnar nu på fredag 18/3 kl 17-20 ”Vad var det där jag egentligen tyckte mig se och samtidigt uppfattade som så betydelsefullt, att jag bestämde mig för att visa det för dig?” Placerad i en fåtölj i hörnet av mitt sovrum ser jag diagonalt ut mot en hall som har öppningar mot alla rum i bostaden. Från min plats kan jag endast se en smal bit av
Vid foten av Nybohovsberget En kundvagn framför blandskog. Trots närheten till närförorter som Liljeholmen och Aspudden, domineras landskapet av flack utspriddhet. Läser att den platsen ingår i planen för Södertäljevägens utveckling mot urbant stadsrum. Den som lever får se. https://vaxer.stockholm/projekt/sodertaljevagen-far-nya-urbana-stadsrum/
Grävlingar verkar ha korta, hårda livscykler. En av de få gånger jag sett en vid liv, var en som var påväg över Liljeholmsbron, de andra har oftast legat längs vägen, avlidna. Den här bodde under mitt hus, på kvällarna om våren kunde man höra hur den dunkade i golvet när den rörde sig i krypgrunden. Kanske sur över att ha blivit väckt och behöva ge sig ut och leta mat.
I GBG visas känslor på ett annat sätt, öppnare, ärligare, hjärtligare. Ibland längtar jag tillbaka och brukar då titta på den här bilden. En äkta bild, ett äkta GBG.
Någon bild kommer alltid vara den sista. I det här fallet var det den sista bilden från min Fujifilm X Pro 1, som var utdaterad redan när jag skaffade den. En stund efter att jag tog bilden åkte kameran på ett dåligt sätt i marken. När jag plockade upp den visste jag att det skulle vara över för den här gången. Känslan var välbekant, under åren har fler kameror än