På 1800 talet bodde endast 3% av jordens befolkning i städer. Vid sekelskiftet var förhållandet ca 47%. Runt år 1950 fanns det 83 städer med över 1 miljon invånare, år 2007 fanns det 468 sådana städer. Om utvecklingen fortsätter i den takten kommer jordens stadsbefolkning att dubbleras var 38:e år. FN s prognos är att dagens stadsbefolkning på 3,8 miljarder människor kommer att vara 5 miljarder år 2030 då 3/5 av jordens befolkning bor i städer.
Allt fler städer blir också megastäder med över 10 miljoner invånare. Dessa städer tycker jag är intressanta ur ett kulturellt perspektiv då det rimligtvis borde uppstå kulturella fenomen på ett annat sätt än i mindre städer. Kulturens utveckling är naturligtvis kopplad till en rad olika faktorer och betingelser. Flera av megastäderna dras av problem som kommer med den gigantiska folkmängden; bristande tillgång på rent vatten, kommunikationsproblem och oöverblickbarhet ur ett administrativt perspektiv osv.
Arkitekten Rem Kolhaas menar att 1900-tals staden är passé, det enda vi kan göra med den sorten är att underhålla dem. Kolhaas är förutom arkitekt även författare till en stor mängd texter, bl.a ”The Generic City” som är en ofta citerad essä om den nya staden.

Den mest dramatiska förändringen sker dessutom  i den minst urbaniserade delen av världen, Asien och Afrika, där i princip alla framtidens megastäder kommer att finnas. Det byggs städer i samma storlek som New York i en tidigare aldrig skådad takt. De nya megastäderna saknar den klassiska stadens uppbyggnad, de är gigantiska stadsformationer utan tydligt centrum.

I Kina byggs det nya städer för att avlasta Peking, Shanghai och Guangzhou. Enligt uppgift ska det i Kina byggas 20 nya städer årligen mellan 2000 och år 2020. I många fall är det små byar som utvecklas till städer med konsekvensen att bönder får sin odlingsmark inlöst och lägenhet i kompensation. I Kina är det detta ofta en grund till protester bland vanligt folk.
Ett fall som uppmärksammades internationellt var Zhu Baogang i Qingdao i nordöstra Kina som vägrade lämna sitt hem när ett nytt bostadsområde skulle byggas. Byggbolaget rev allt runt huset, stängde av el och vatten, allt som var kvar var i princip en grop. Efter mycket bråk kom Zhu Baogang och byggbolaget till slut överrens om en ekonomisk lösning.

Det finns mer att fördjupa sig i ämnet urbanisering, tex här: http://www.iussp.org/Activities/wgc-urb/cohen.pdf
Mer att läsa om konflikt och motstånd i Kina finns den här intressanta antologin av Elizabeth J.Perry och Mark Selden

(Bilden högst upp är från Dhaka, Bangladesh huvudstad, där jag arbetade med en studie om tidningsmedia ett par månader 1992-1993. Dhaka är nu en av megastäderna och en av jorden mest tättbefolkade)