Järvstigen och Björnstigen, Bergshamra
Ett fönster med utsikt.
Ett fönster med utsikt.
Orienteringstavla Rådjursstigen. Fem huskroppar klädda i falurödfärgad plåt. Byggår 1961-62. Innergården utfälld. Fasad, parkering, garage. Parkering och garage på gården. Gång mellan husen. Rådjurstigens placering. Som övrigt i Solna är miljön präglad av stora genomfartsleder och trafiksystem som försvårar gång och cykeltrafik och som gör att staden känns fragmentariserad.
Hus på Infanterigatan, vy från Armégatan Vy från Infanterigatan mot Armégatan Park mellan husen. Fasad. Infanterigatan utgörs av fem stycken identiska 10 våningshus. Byggår 1962 till 64.
En del av bostadsområdet Jungfrudansen, vy mot väst. Byggt i början på 1970-talet. Inne i området, lekplats och grönområde. Inne i ringen av huslängor finns fyra lamellhus. Fasaden på insidan En av infarterna till Jungfrudansen. Alla längorna vänder sig mot utsikten över Ulvsundasjön vilket gör att fasaderna som vetter mot gården med sina små fönstergluggar känns på något sätt kal och sluten, som om det som finns där inne inte är
Hagalund i Solna utgörs av åtta stycken blå 14-våningshus som stod färdiga 1973. Över Hagalundsgatan löper gångbroar som binder samman gårdarna mellan husen. En trafiklösning som återfinns i andra miljonprogramsområden. Bostadsområdet är byggt på gamla Hagalund som var ett egnahemsområde som blev en kåkstad. I korthet så såg de styrande på 1940-50 talet, området som i förfall med och omfattande sociala problem. De boende protesterade utan större framgång. I slutet av
Hallonbergen i Sundbyberg. Området projekterades redan 1958 men stod klart i mitten på 1970-talet. Hallonbergen som är en del av miljonprogrammet fick redan i samband att området stod klart, kritik av läkaren Nils-Erik Landell i Hallonbergen – framtidssverige? Om livsmiljö i storstad (1974). Miljonprogramsområden i Sverige skildras på ett ofta svepande sätt som belastade med problem inbyggda i det själva arkitektoniska programmet. Jag tror att man behöver en uppdaterad syn på dessa